Prestation

Vi är vana att prestera! Att hela tiden sträva framåt, efter mera. Ofta har vi en känsla av missnöje i oss under tiden. Om jag bara når lite längre! Blir lite bättre! Får lite mer! Då blir jag lycklig! Då kommer känslan av missnöje försvinna. Är det så? Tänk efter?
Har du blivit lyckligare när du fått mer. Har du blivit nöjd? Kanske under en ögonblicksstund, men sen börjar ofta gnaget efter något annat, något mer.

När vi tar med oss den här vanan av prestation till vår yogamatta så hamnar vi vanligen i ett tillstånd av frustration. Kanske tom ilska. Vi vill nå längre i våra positioner. Göra "svårare" positioner. Komma djupare i positionerna. Vi försöker sträva och pressa  med vår kropp och vårt sinne bortom vår gräns. När det inte går blir vi besvikna, arga och/eller ledsna, precis samma känslor som misslyckande föder även utanför vår yogamatta.

Ett litet guldkorn:
När vi lär oss att stanna upp i vår strävan och att känna tacksamhet för det vi har eller där vi är det är då det börjar hända saker med oss och i oss. Missnöjet börjar sakta förvandlas till nöjdsamhet. Misslyckande till lycka. Det är detsamma på yogamattan. När vi stannar upp och möter kroppen och sinnet, då börjar den släppa efter och vi kommer bli redo för att utvecklas i vår yoga och i våra positioner.